La solidarité féminine de Paris

La solidarité féminine de Paris

About

This page is about random persons, their encounter with Frenchness and the sistership of Paris.

En eftermiddag på Pärlan... Don't go there, it's a trap!!

ParisPosted by Andreas Jangmo 30 Apr, 2011 00:38:18

"Intellektuella ekonomer från Handels grymt häftigt, när riksbankschefen ringer, sen drog jag till Paris, Finanstidningen när han väl skaffade en fick han en av de tio rikaste i sverige Louise Lind det är ju inte världens snyggaste tjej jag och familjen har ett hus på Saint Tropez halvön Vi bodde på ett av rivierans dyraste hotell, kostade 10000 kr om dan jag är ingen vinstmaximerare, jag vill ha betalt för det jag kan går du på handelsåterträffar ett soligt tredjevärldenland marketing dom där tjejerna vill ha kul de sitter inte till midnatt hon pussade mig på munnen i tisdags kväll"

Les derniers mots

ParisPosted by Andreas Jangmo 22 Jan, 2011 08:34:18
L'échange est terminé. Nous revenons à la Suède. Paris, tu vas me manquer...

Paris - Stockholm - Jönköping - Bankeryd: Listan...

ParisPosted by Andreas Jangmo 22 Dec, 2010 17:26:22
...på saker som ändå är ganska bra med Sverige.

+ Man vågar korsa obevakade övergångsställen.
+ Bryggkaffe; för oss som inte nöjer oss med fingerborgar.
+ Fräsch tunnelbana.
+ Taxi vid behov.

...på några mindre bra saker.

- Många minusgrader.
- Dyr ost.
- Dyr tunnelbana.
- Dyrare taxi.

God fortsättning följer...

Avez-vous une cigarette?

ParisPosted by Andreas Jangmo 12 Nov, 2010 14:41:13

På den öppna platsen innanför portarna till Pantheonfilialen av Sorbonneuniversitetet brukar det sitta en aningen galen och en aning skäggig kvinna och röka. Hon talar högt, ibland med ett litet tjut, och sjunger med den tomma luften framför sig. Den som går ut och röker får med stor säkerhet ett besök av henne och en förfrågan om en cigarett. Efter att ha frågat några olika går hon tillbaka, tänder sin cigarett och fortsätter konversationen med en möjlig, men för omvärlden osynlig samtalspartner.

Eld och cigarretter torde vara varje genuin fransos självklara förstaplatsare på önskelistan då det uppenbarligen råder nöd på dessa komplementvaror. Det går inte en dag utan att minst en person frågar efter en cigarett eller eld. Och det kan inte ha blivit bättre sedan skatten nyligen höjdes med sex procent. Tankarna kan inte hindras från att gå till den beigeaktiga, mjuka matta av fimpar som täckte marken utanför entrén på Sorbonnefilialen PMF Tolbiac; de borde åtminstone generera en hel del skatteintäkter till den franska staten.

Mer intressant kanske vore att veta hur pass beräknat det är att inte ha cigarretter? Är det bara så där gatuskönslappigt; man röker när det dimper ner en cigarett i mungipan från någon givmild själ då man har ork att be om en. Eller är man tobakotinist på allvar och ser till att få ihop till ett paket om dagen och kanske köper ett eget när man har råd. Eldlösheten kanske är en svårare nöt att knäcka eftersom exempelvis en tändare håller sig länge och det knappast kan vara en stor utgift för någon person, även den som tigger ihop sina cigaretter. Möjligen finns det något som kan kallas "den franska glömskan".

Det är på ett sätt synd att EU har gått så hårt åt snuset i och med att snus inte kräver eld (en sak mindre att komma ihåg) och att det inte efterlämnar en tjärig fimp som kommer att ligga kvar i evigheten om den inte städas upp. Sedan är ju de så kallade "externa effekterna" betydligt mildare än för rökat. Dock, det tyngsta oket på snusets räkning, kommer man inte att se ut som en tuff filmstjärna, filosof, musiker etcetera, om det inte är Åsa-Nisse och Klabbarparn som är dina ideal.



Kissing the big business or “I love you, please eat me!”

ParisPosted by Andreas Jangmo 16 Oct, 2010 11:57:48
For a cold Swede that meets a half catholic French community where obscene exhibitions can be restricted for persons below 28 years, it can be shocking to discover the way people kiss in Paris. Forget all butterflylips that briefly meet on Pont Neuf or at any other of the countless places apt for romantic engagements. It's time to really show how deep you are in to the other person.

One that seems to be a classic, is to sit down in the still green grass with the women in you lap(?) and entangle yourselves as much as possible, a bit like you can imagen that two octopussies would hug. A bench by the Seine could also work, but be careful Then open your mouth and stretch out that red piece of meet as long as you can and then just let the fiest begin! Let the world know who you are having for dessert!

Well, let us not forget another classic: The couple that walks gently on the sidewalk and suddenly, in a burst of desire, the MAN jumps out of the prehistoric mud and takes the leap and transforms himself into passion itself, pushes his beloved up against the wall. She looks maybe a bit surprised, but it might be part of the act and looks to the sides; "what are people going to think?" And then he delivers the goods and half a minute later they stroll on...

If love were measured by these standards, of how physical each person tries to be to the other person when engaged in kissing, then Paris really is the city of love. If not, then maybe it is something else, like the city of the last hope; when talking does not save your relationship, maybe if you show everyone a meaty kiss, it will.

We should of course also put in a little footnote at this point, just before putting a dot in our conclusion. It might be the case that it actually is not the French that are into these activities. It might be tourists that through all times have specialized in misunderstanding the national character throughout all nations of this world...

Oh Sorbonne, you so random

ParisPosted by Andreas Jangmo 05 Oct, 2010 23:24:31
And there I was; caught in a place where I was not supposed to be surrounded by your puppies and their buzz. A wall through which I could not hear the words which I anyway could not understand. Trapped in that moisture, steam and heat with no air to breathe. You did not tell me I should not have been there and you did not tell me where I should have gone instead. You just trapped me in this sufficating pit of useless, passing time. Then you set me away to another place equally purplexing where the words of the famous poet Lagrange were written. "Derive the first order condition and thou shall be saved!" they exclaimed. Yet the confusion continued and poured out of my head as the air flowed out of the room. How can anything exist under your skin in the flux and swim in the tar? I await and see if I am one day such a sweaty creature as you my lord...

Död man Paris: Je voudrais parler à Monsieur Dickinson

ParisPosted by Andreas Jangmo 04 Oct, 2010 23:27:45

Ett universitet som bär ett sådant fint, och anrikt så in i 1100-talet, namn som Sorbonne har en del förväntningar att uppfylla. Men som så många tidigare vulgärt uppblåsta ballonger har de en tendens att explodera mitt i synen på en. Så också Sorbonne; inte det att det har sina mycket vackra sidor, men det faktum att mötet kan pendla lika hårt åt andra hållet. Den som tar sina första steg in i Stalinistkomplexet PMF på Rue de Tolbiac möter allt annat än marmorgolv och vackra pelare...

Denna gräsliga byggnad, förvisso mycket intressant, är som en tidsresa in i en 60-talsbyråkratisk mardröm där till och med kaffemaskinerna är inspärrade. Entrén är ett sorts betongfundament under konstruktion (kan man åtminstone hoppas), "utsökt" nedsänkt under gatunivå. Aulorna ser ut att ha ockuperade av franska anarkister och stormade av en lika våldsam piketpolis. Nej Vänersborg, inga fåglar som flugit över PMF skulle någonsin bemöda sig att flyga upp och ner för att slippa se Dig.

I detta trehissarsmyller finner du dig själv vara en hamster som ramlat i hjulet som sedan trotsar alla fysikens lagar och fortsätter snurra; du springer mellan tre olika hissar, 30 våningar, alla sorters betong och nedklottrade pastellfärger och lysrörsljus som gör dig likblek. Du hör det franska bruset men du förstår inte vad det betyder. Allt för att få stämplar, stå i kö och besvara absurda frågor som saknar all relevans annat än för en byråkrati som driver staten i stället för tvärt om. När du sedan någg plan 0 och går ut för att möta regnet skulle du inte bli förvånad om du blev lagd i en granrisbeströdd kanot av en PMF-indian...

Mobilbilder September

ParisPosted by Malin Fernlund 25 Sep, 2010 11:56:47


Next »