La solidarité féminine de Paris

La solidarité féminine de Paris

About

This page is about random persons, their encounter with Frenchness and the sistership of Paris.

Om munnen stängs försvinner hatet?

PolitiquePosted by Andreas Jangmo 29 Nov, 2012 13:43:16
Barbro Sörman och Kerstin Burman skrev igår på SvD Brännpunkt att "Facebook måste börja ta ansvar för hatet". Redan i rubriken börjar man ju undra över vad det innebär att ta ansvar över hat; Facebook är ju trots allt en plattform för kommunikation och inte en person vilket innebär att lika lite som en person kan ha ett ansvar över någon annans hat kan Facebook ha ett ansvar för sina medlemmars hat. Sedan följdfrågan: Varför är det bara Facebook som ska bry sig? Varför inte internet som sådant? Man kan tänka sig att svaret tiill det ligger i Facebooks popularitet vad det gäller besöksmål på internet; det har telefonstatus i samhället. Lite underligt då att två vänsterpartister tar det på så stort allvar.

Nedan framgår också att det inte är hat som sådant som skapar huvudbry, utan mer specifikt rasism och sexism; människor med de rätta åsikterna hatar inte eller, för de talar sanning? I vanlig ordning är det ord de heller inte definerar eftersom att man antingen antar att det är uppenbart vad det betyder eller tycker om det retoriska skamgrepp det utgör att kalla någon för rasist. Det är väl nästan så att de renodlade rasisterna knappt skulle erkänna för sig själva vad de är?

Ett annat underligt vänstergrepp är att kalla sig "antirasist och feminist". Exakt vad innebär det? Att du är motståndare till hat mot människor på grund av deras ursprung? Jo, grattis då är du inte ensam. För det ordet är precis lika luddigt och användandet spänner sig över hela fältet från vänsterpartiet till kristdemokraterna via Sverigedemokraterna. Naturligtvis skiljer sig deras syn på vad det innebär att vara antirasist eftersom de ser världen på väldigt olika sätt. Men ärligt talat kära socialister, tror ni på allvar att människor skulle välja att kalla sig rasister istället för antirasister? Lika lite som att alla människor skulle svara ja på frågan om de ville ha fred på jorden eller att alla människor skulle få mat på borden.

Så åter till Facebook är det svårt att se värdet i att rensa bort hatuttryck om syfter är att få människor att sluta hata. Hat är en känsla eller ett sinnestillstånd och kosmetiska förändringar, så som lagstiftning, får inte människor att sluta hata. Den som tvivlar kan ju fundera på varför SD idag sitter i riksdagen idag trots (eller kanske tack vare) alla de trakasserier de utsatts för genom åren. Jag är övertygad om att hat mellan grupper uppstår som en följd av socioekonomiska och/eller kulturella klyftor i samhället och vem är det som har haft ansvaret för den utvecklingen och man anser att sådana klyftor uppstått? Jo, de partier som har haft makten i Sverige. Men som politiker är det naturligtvis lättare att gnälla på Facebook än att lösa samhällsproblem.

Den som tror 'hen' förändrar något lär bli besviken

PolitiquePosted by Andreas Jangmo 19 Mar, 2012 17:11:51
– Det är en väldigt stor skillnad. ”Snippa” har tagits väldigt väl emot, och jag hävdar att det har att göra med att det är ett kvinnligt ord som passar in i tanken om att det finns två kön. ”Hen” är könsneutralt och många är rädda för att könsrollerna ska ändras, säger hon.
Från DN

För den "feministiska språkplaneraren" i Jorunn Friis Resets masteruppsats kanske 'hen' utgör ett kraftfullt verktyg som ska bryta upp den betongtunga patriarkala överrock till tvåkönsnorm samhället tvingats bära. Det ska tydligen vara det som är det som är orsaken till det fientliga mottagandet från samhällelig sida.

Ingen behöver dock vara så särskilt konservativ för att inse att en puttinuttiliten fråga kan och bör ställas innan den radikalfeministiska tolkningen påbörjas: Hur ska ordet användas? Hur skiljer jag på han, hon och hen?

Språk brukar, som så mycket annat, följa minsta motståndets lag; var är det enklast tillämpbart?
- Fråga busschauffören, hen vet var du ska stiga av!
I ovanstående bruk är det tydligt att ordet används i betydelsen han eller hon, personen vet inte vem busschauffören är, vilket inte är något avsteg från någon unken tvåkönsnorm. Det låter dock möjligen bättre än att använda 'den', som mer låter som att busschauffören är ett ting.

Så i situationer när vi verkligen talar om någon "normbrytare" som verkligen ser sig som hen; vilken roll kan det i sådana situationer spela. Ett exempel på en sådan person hittas i ett tidigare inlägg där det bland annat talas om att man blir en "fullständig människa" genom att vara "intergender" än i ett traditionellt kön. För att veta att detta inte är en han eller hon måste man nu antingen a) känna personen, eller b) personens utseende gör att det svårt att avgöra könstillhörighet.

I fall a är det väl vanligare att i första hand nämna vänner och bekanta vid namn.
- Åke skulle köpa senap, det sa hen till mig igår.
En konsekvens av att ta språk som serious shit är snarast att vi borde slumpa könstillhörigheten helt och hållet och bara tala i termer of namn i och med att det är könstillhörighetens slutpunkt: jaget som en sexuell läggning. Varför inte? Någon vill vara intergender? Åke vill vara Åkesexuell då Åke inte känner att Åke passar in i något av de här könsstereotypa, hierarkiska kvarlevor från en tid då människan bodde i grottor och kommunicerade med fysisk härskarteknik.
- Åke skulle köpa senap igår, det sa Åke till mig igår.

I fall b är det väl allt annat än klart om någon verkligen kan placeras i han/hon/hen-facket genom utseendet att döma? Eller ska vi bära lappar så att det blir klart och tydligt? Sofia kanske ser ut som en platinumblondin, men känner sig som Nils - en gammal plåtslagare? Ska vi verkligen vara så grymma att trycka in sådana som Sofia i en stereotyp trekönsnorm?

Nja, med lite eftertanke är det väl ändå hyfsat uppenbart att språket i de flesta fall är allt annat än medvetet och att användandet av hon/han/hen inte innefattar så särskilt mycket värderingar. Däremot får politiseringen av språket den här konsekvensen; att något som tidigare bara var ett inslag i språket blir ett politiskt ställningstagande. Konsekvenserna kan bli tvärt emot vad som önskades.

Har gubbigheten ett kön?

PolitiquePosted by Andreas Jangmo 03 Jan, 2012 11:14:57
Kanske ett missriktat stjärnskott, vem vet, men den så kallade Rättviseförmedlingen har satt sig för att bekämpa "gubbigheten" i medierna.(http://www.dn.se/kultur-noje/thomsgard-gor-sverige-mindre-gubbigt) Förutom Thomsgårds egen medverkan som expert på gubbighet görs detta genom att nätverket skaffar fram experter av kvinnokön alternativt så kallade invandrare eller kanske mer korrekt "personer som inte har svensk bakgrund" (vad det nu innebär).

Frågan är väl kanske vad det spelar för roll att missrepresentationen sker i medierna? Det kan inte existera några direkta spegelbilder av Verkligheten. Risken är att vi kommer att slå knut på oss själva i våra försök att ge den rätta bilden. För det ligger det väl i expertens natur att den inte blir förfrågad på grund av sitt kön?

I något perspektiv sker dessutom alltid en missrepresentation. Tänk bara på antalet invandrade bönder, vilket med stor säkerhet inte är många. De lär vara än färre om det ska vara en invandrartyp som gör sig som en "riktig" invandrare, det vill säga någon från Mellanöstern, Afrika eller Asien. Har det här något som helst med rättvisa att göra? Varför är det så? Bara en spekulation: Antagligen beroende på att jordbruk kräver stora mängder kapital i form av land, fastigheter och maskiner vilket dessutom med stor sannolikhet i de flesta fall går i arv inom familjen.

Det är inte gubbigheten som är begränsande, det är individerna som har begränsningar och det är det som i sin tur gör institutionerna begränsade. Fler expertkvinnor i medierna ska bero på att fler kvinnor blir experter om det ska bero på något. Hur uppnås detta? Inte genom att välja ut kvinnor för att de är kvinnor i varje fall. Men det faktum att kvinnor tycks göra väldigt bra ifrån sig i akademin ger väl en fingervisning om vartåt det barkar?

Men man får ändå gratulera PR-konsult Thomsgård för en lyckad marknadsföring av sig själv!

Stenåldersekonomi

PolitiquePosted by Andreas Jangmo 06 Nov, 2011 10:28:34
BPI, den brittiska musikindustrins branschorganisation, har nyligen gått till attack mot The Pirate Bay och till och med krävt att British Telecom ska blockera sajten. Något som tidigare prövats med lyckat resultat mot en annan fildelningssajt.

– På samma sätt som vi inte kan tolerera att det finns piratföretag med butiker på stan kan vi inte acceptera att det finns olagliga sajter på nätet, inte om vi ska fortsätta ha en ekonomisk tillväxt, säger BPI:s verkställande direktör Geoff Taylor till BBC.

Oh, when will they ever learn? Att fallet inte är så att minskad försäljning av en vara inte har någonting med ekonomisk tillväxt att göra? För det är väl ändå så att det endast är meningsfullt att tala om ekonomisk tillväxt som ett mål i sig om det gagnar den allmänna välfärden? Rent ekonomiskt är det dessutom så att om ekonomisk tillväxt skulle påverkas av prisfall på vissa varor så bör man fråga sig hur elektronikindustrin kunnat överleva och dessutom fått investera astronomiska summor i forskning och utveckling?

Vad vi ser här är naturligtvis ingenting annat än en dammig bransch som inte fattat att man som artist kan leva på att spela in en skiva och sedan leva på intäkter från skivförsäljning. Faktum är att det är högst troligt att många musiker aldrig har gjort det, särskilt inom jazz, klassisk musik och väldigt smala genrer. De största förlorarna på fildelningens genomslag hos allmänheten är de som sysslar med distribution, produktion och marknadsföring, alltså inte med musiken i sig.

Hade musikindustrin haft någon form av intelligens hade den genast sjösatt något som kan konkurrera med fildelning, det vill säga ett alternativ som är billigt och levererar en tjänst konsumenterna vill ha. Var kommer annars framgången för Spotify, Grooveshark och andra tjänster ifrån?

Något annat som är värt att notera är viljan att kontrollera information, det vill säga att leverantören av bredband ska bestämma vart du får ta dig på nätet. Det kan bli en farlig utveckling om kommersiella intressen ska få styra vad som får finnas. Redan nu är ju Google nästan synonymt med Internets startsida och det är inte vilka resultat som helst som handlar längst upp...

Inte en eftertanke...

PolitiquePosted by Andreas Jangmo 23 Jul, 2011 21:26:51
Det är tragiskt att den norska tragedin omedelbart utnyttjas politiskt. Den spännvidd mellan olika åsikter som hittas är dessutom substantiell, det är bara att slänga ett öga på Newsmill, men många säger naturligtvis: "Ha! Vad var det vid sa, blonda blåögda är precis lika farliga som extrema muslimer", "Det är de främlingsfientligas fel" etcetera, etcetera. Det är inget annat än fånigt och något respektlöst gentemot offren. Det är deras stund nu, inget annat, politiken kan vi ta senare då vi vet mer...

(Je suis revenu!) Fi+SD=Sant?

PolitiquePosted by Andreas Jangmo 01 Apr, 2011 12:01:34
Nja, kanske inte, men det är ändå underhållande att tänka tanken i och med att SD inte ställde sig bakom den svenska JAS-insatsen i Libyen samt ett inlägg av Fi:s nya talespersoner. (Jag använder inte ordet "taleskvinnor" i och med att "kvinna" är ett patrarkal, förlegad benämning på våra vaginalt berikade medmänniskor.)

Herr Statsminister har ju tidigare varit inne på en liknande linje när oppositionen tidigare gått samman och hängt bly i dennes mungipor när "Allians för Sverige" inte fått vad de velat i Rosenbad. (Se tidigare inlägg.) SD och Fi motsätter sig naturligtvis insatsen på vitt skilda grunder, men det är ändå underligt att den politiska uppslutningen varit närmast total i en konflikt som blossat upp på så pass kort tid. Här talar vi dessutom om en enighet inom vilken det finns personer som gärna skulle sätta in svenska marktrupper som skulle delta aktivt i strid (Allan Widman).

Det finns humanitära skäl för världen att beblanda sig i konflikten, men frågan är väl hur insatt man är i konsekvenserna av en sådan inblandning. Politiskt sett är det tacksamt att kunna delta militärt i en insats som näst intill innebär någon risk, varken för deltagande militär personal eller ett politiskt (sker med FN-mandat) i och med konsekvenserna när insatsen endast handlar om att bevaka luftrummet.

Fi är inne på helt rätt spår i det att de ser insatsen som en del i en samhällsidé som allt mer går ut på muskelkraft. Det kan knappast ha undgått den som läser dagstidningar och är observant på annonsmarknadens utveckling. Försvarsmakten tar allt mer rollen som ett politiskt instrument att användas internationellt, förvisso med "goda syften", men det är opassande för en institution som bär "försvar" i namnet. Avvecklingen av den allmänna värnplikten var ett första steg i avvecklandet av den medborgerliga rollen och utvecklandet av den professionaliserade; det offentliga rummet har sedan dess blivit allt mer utsmyckat av annonser som uppmuntrar människor att ta värvning i något som fås att framstå som ett projekt för äventyr och personlig utveckling. Eller har du kanske tänkt på den mediedramaturgi som skett kring de offer från Afghanistan som skickats hem till Sverige i kistor insvepta i den svenska fanan? Dog de för att de tjänade den svenska nationalstaten? Det fattas bara att den svenska militären ska utveckla ett dataspel likt militären i USA gjorde för att värva nya rekryter. (Är någon förvånad över att människor som rekryteras med sådana medel titt som tätt är involverade i de mest makabra behandlingar av både motståndare och civilbefolkning?)

Den väsentliga frågan som borde ha diskuterats innan någon inblandning skett är vilket ansvar man är villig att ta för konsekvenserna? Och vad man kunde ha gjort innan konflikten utbröt? Det kan trots allt vara så att de som nu rycker in har ett lika stort ansvar i att situationen uppstod från första början. Men det är knappast något som segrarna kommer att skriva in i historieböckerna!

(I och med detta inlägg inleds Post-Paris-eran!)

Blackout4Hungary

PolitiquePosted by Andreas Jangmo 05 Jan, 2011 17:06:52
we support the blackout 4 hungary.net campaign for a free internet

Som man ropar får man svar...

PolitiquePosted by Andreas Jangmo 15 Dec, 2010 12:57:31
I krissituationer finns det en viss tendens hos det mediala och politiska etablissemanget att totalt tappa fattningen. Den i alla avséenden tragiska terrorattacken som nyligen inträffade i Stockholm fick de mediala grisarna att gå igång på riktigt och börja rota i resterna. Tidningarnas skriverier är i många avséenden smaklösa och framför allt personkulten kring gärningsmannen riskerar att plantera diverse idéer hos andra dårar.

Politiskt är det väl inte helt överraskande att ett parti som Sverigedemokraterna känner en viss skadeglädje över att deras verklighetsbild bekräftas, men det blir desto värre när de gör gemensam sak med etablerade partier i att det är med musklerna saker och ting ska lösas. Socialdemokraternas plötsliga omfamnande av FRA är rentav patetiskt. Bland all aggression finns det dock röster som bör lyftas fram, antagligen känner sig Jan Guillou en aning obekväm att finna sig i sällskap med en representant från Säpo, men det ger ju en viss trygghet i att inte allt går åt helvete (för övrigt är han också i sällskap av SD i Afghanistanfrågan och inte bara av V som han skriver i sin kolumn).

Som båda påpekar på olika sätt kan inte statens kontrollapparater ge en slutgiltig lösning på extremisters galna påhitt utan att skapa ett samhälle som i sig självt är en extremist till skapelse. Det är ju inte riktigt det vi vill, att vi ska sluta upp som extremisterna själva och bara ropa på att maktapparaten ska vagga in oss i en meningslös trygghet där vi bara måste kedja fast oss mer och mer.

Dock är Guillou fel ute när han skyller på Afghanistaninsatsens roll i orsakssambanden. Denna insats är något även jag motsätter mig, men denna inblandning kan endast kopplas ihop med terrorantatet genom segregationen i Sverige. Det är det att attentatsmannen identifierar sig mer med en "högre" makt än med det samhälle den lever i och är extrem nog för att omsätta det i hat. En sådan persontyp hittar alltid något att rikta sitt hat mot, vare sig det är muslimer, nazister, kristna, kapitalister, bögar eller rondellhundsritande konstnärer. Men de förenas i sin tro på det genuint onda och de metoder som är rättfärdigade för att bekämpa det.

Det finns ingen anledning för Sverige att anta en liknande böjelse.

Next »