La solidarité féminine de Paris

La solidarité féminine de Paris

About

This page is about random persons, their encounter with Frenchness and the sistership of Paris.

Damen i elementet

CulturePosted by Andreas Jangmo 10 Nov, 2011 18:26:07


Ce soir à Bongo Bar!

CulturePosted by Andreas Jangmo 17 Aug, 2011 18:30:52
Sera une soirée magnifique à Bongo Bar ce mercredi 17/8 de 19 à 02 heures! Musicalement nous partons de les années soixante avec Serge Gainsbourg et Jacques Dutronc à l'époque moderne à travers le musique de les films d'Aki Kurusmäki et des groupes britanniqes comme the Smiths et Joy Division! Pas mal?

Serge...
http://www.youtube.com/watch?v=HsX4M-by5OY

Jacques Dutronc
http://www.youtube.com/watch?v=G2DM3y-MNtY

Aki Kaurismäki
http://www.youtube.com/watch?v=fn7wsxGZltM&feature=related

Et le fromage!
http://www.youtube.com/watch?v=OAMuNfs89yE

Less is more?

CulturePosted by Andreas Jangmo 17 May, 2011 18:42:57

Senast på köns- eller gendertapeten tycks vara begreppet 'intergender', vilket vill säga någon som inte är han eller hon, men 'hen'. Dagens Nyheter tar upp den "nya" identiteten i en artikel med en intervju:

"Vilka fördelar upplever du med att vara intergender?

– Som intergender har jag möjlighet att vara en fullständig männi­ska på ett annat sätt än om jag hade levt i ett traditionellt kön. Jag blir sedd som den individ jag är och mina handlingar och min personlighet tolkas utifrån mig som individ."

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/jag-vill-vara-hen--inte-hon-eller-han

Det är inte lätt att vara medborgare i ett samhälle där språket förvandlats från att vara representationer av en bakomliggande verklighet, till att vara verkligheten självt. En god vän förvarar barnet på dagis där ett barn refereras till såsom 'den'. Varför inte 'det'? Det heter ju "den mannen", "den kvinnan" och ligger det då inte en sorts könssmitta i 'den' som gör det olämpligt för sådant bruk? Låter inte också 'den' lite mer manligt än 'det'?

Alltför ofta misstas språkliga uttryck för att ha en fast och konstant representation. Idén om vad det innebär att vara man eller kvinna har i allt väsentligt förändrats radikalt med årens lopp och det är tveksamt om den varit så fix i det långa historiska perspektivet heller. Vårt dagliga bruk av 'han' och 'hon' är i allt väsentligt symboler för en biologisk tillhörighet. Det offentliga erkännandet av 'hen' riskerar att sexifiera 'han' och 'hon', det vill säga att mer fördomar ansamlas istället för färre.

Alla önskemål om hur man vill bli sedd är också skillda från hur man faktiskt blir sedd. Finns inga visuella markörer är det i allmänhetens ögon svårt att avgöra identitet. Det finns trots allt en anledning till varför de tyska nazisterna tvingade judarna att bära gula stjärnor; för hur skulle människor annars med enbart ögonen avgöra vem som var jude?

Även om jämförelsen inte skulle uppskattas, är det svårt, om man nu inte sett det, att inte tänka på ett avsnitt av Southpark i vilket läraren Mr. Garrison blir kvinna, Kyle en lång svart basketspelare och Stans pappa en delfin. Erkännandet av fler identiteter innebär fler åtaganden och det är frågan om det är önskvärt. En sådan stat kommer med stor sannolikhet att stifta mängder av symboliska lagar som gör relativt lite för att ändra faktiska orättvisor och missförhållanden i samhället medan den med den andra handen drar undan de ekonomiska förutsättningarna för att åtgärda sådana missförhållanden. Det är billigt att stifta lagar mot diskriminering, men det är dyrt att bota den extrema segregation som rotat sig i det svenska samhället. Fast å andra sidan har välfärdssamhällen som Sydafrika och Nepal kommit längre och är tydligen på god väg i både Indien och Pakistan så det kanske är dags att bränna lite krut på frågan om antalet identiteter är lika många som antalet individer?

La raison Paul Krugman est un économiste cool

CulturePosted by Andreas Jangmo 04 May, 2011 14:23:52
http://krugman.blogs.nytimes.com/2011/04/25/arcade-fire-haiti/

Hur många '100 trappor' finns det?

CulturePosted by Andreas Jangmo 26 Dec, 2010 16:00:52
Att lämna Paris för Bankeryd väcker alltid en del gamla minnen... När jag var liten och växte upp, i den här numera lite kända hålan tack personligheter som Cardigans-Nina och KD-ledaren Göran Hägglund, hade vi en mängd namn på olika platser runt om i orten som vi av olika anledningar besökte. '100 trappor' var en populär passage i en löprunda för att ta ett exempel. Det var dock inte 100 trappsteg, utan 106 (eller 107? eller var det 105?) och man sprang där upp och ner, upp och ner för att plåga sig en aning extra (och förhoppningsvis bli lite mer Hulklik).

Andra namn, mer relaterade till vårt fiskeintresse kring Attarpsdammen var: Enen, Dammfästet, Attarpsbadet, Turkudden, Stranden, Utloppet, Gäddudden och Stranden. Varför de bar de namnen säger sig ganska mycket självt, Gäddudden var till exempel bra om man ville fiska gädda. Turkudden sticker dock ut och är värt en egen paragraf.

Namnet kommer från den tiden då Bankeryd hade en flyktingförläggning och just den här platsen var väldigt populär bland dessa flyktingar som dock inte oväntat inte var turkar. Namnet satte sig inte på grund av deras ursprung, utan deras karakteristiska sätt att fiska på vilket dessutom verkade vara något av en familjeangelägenhet. De var vänliga och stod gärna till hands för att ge råd och dela med sig av betet. Dock var vårt mål med fisket inte riktigt det samma. De tog upp precis allt de fick, saknade fiskekort och följde inga regler över huvud taget, vilket man kan anta berodde på att de inte hade hunnit bli integrerade i det svenska samhället. Vi fiskade med lintjocklekar som höll för en fisk på 3-4 kg (medelvikten i sjön kanske låg på kilot). De fiskade med linor som skulle kunna dra upp en 20 kilos torsk ur Atlanten utan svårigheter. Därav var det bara att veva och låta fisken hänga på släp och dra upp den på land. De hade också en ”fångstkarl” som sprang ner i vattnet och tog tag i linan och lyfte upp fisen när det var dags. Vi tröttade med stor nervositet ut fisken och försökte i hög utsträckning att kroka av den redan i vattnet eftersom målet var själva kampen och fångsten i sig. De kunde för övrigt inte förstå hur fan vi kunde vilja släppa tillbaka den då den ju var så god att äta. (Vissa kanske får för sig att det skulle ha med deras ursprung att göra, men erfarenheten visar att det är ett ganska vanligt synsätt, att få mat på bordet, bland gamla svenska gubbar också.)

När flyktingförläggningen försvann, försvann också dessa personer, men namnet lever kvar i vår krets fortfarande, liksom många andra namn. Dock framstår Dammen nu för tiden som en rätt död plats, till och med fiskeklubben som hade hand om den tycks ha övergivit den, och man kan misstänka att diverse digitala medier tagit över mycket av underhållningen. Så då kommer dessa namn att få sin begravning så småningom, som så många andra. De uppstod i en social interaktion under en tidsperiod en viss grupp delade ett intresse och när intresset ändras får nya platser namn.

Men vilka namn? Namngivandet var en bieffekt av en aktivitet som endast var en intern angelägenhet. Det ligger nära till hands att spekulera i hur namngivandet sker i mer urbana sammanhang där kommersen är inblandad i att bereda utrymmet. För när de sociala aktiviteterna sker på platser skapade av företag eller det offentliga i sina egna syften försvinner ofta denna namngivning; det blir mer öknamn på redan tilldelade namn, ungefär som Lilla krogen i Jönköping kallades för Lilla kriget på grund av att den var associerad med bråk. Enligt god marknadsföring söker också desssa aktörer att definiera sig själva på ett sätt som sprider sig i folkmun, de vill skapa sig själva på samma sätt som en individ vill bli sedd på ett visst sätt, vara den där personen.

Det framstår som att utrymmet för framväxandet av dessa namn minskar. Oavsett om det är offentliga eller privata intressen som står som adressat är det alltid en plan i bakgrunden om hur en plats ska uppfattas och användas. Det privata och offentliga utreder grundligt i förväg och samlar in synpunkter från allmänheten innan några investeringar görs. Dammen var i grund och botten en skapad plats, men dess användning och hur den skulle uppfattas var det inte. Det skiljer sig från digitala miljöer där det mesta är tänkt att användas på ett visst sätt och används det på ett annat sätt är olika intressen snabba att ta över ägarskapet. Det kan tänkas att det har med framväxten av fler och snabbare kommunikationskanaler att göra; de flesta aktiviteter inom en sfär som krymper i takt med att omvärlden tränger sig på och upptäckandet sker genom dessa redan etablerade kanaler.

Så för att summera; kanske är det så att världen krymper på mer än ett sätt?

Så vi spinner vidare på det och ger ett julmusikaliskt tips: Glasvegas EP A snowflake fell är något av det inslag som får julglittret att bli alldeles suddigt!

Bonne Noël!

CulturePosted by Andreas Jangmo 24 Dec, 2010 02:03:37
En riktigt God Jul till alla! Låt musten flöda och lägg på ett extra lager senap. Håll både vänner och fiender nära för en gångs skull. Lägg ner Fejan och ta det IRL, eller ring åtminstone.
Santa Claus is coming straight to the ghetto... Peace!

Om syllogismer, herr Katt och Sokrates

CulturePosted by Andreas Jangmo 26 Nov, 2010 14:47:00
Syllogisme juridique
Socrate est mortel
Un chat est mortel
Donc Socrate est mortel

En liten satir skriven på tavlan i en av Sorbonnes amfiteatrar vilken den mysiga Herr Katt suddar bort då han börjar skriva sina dammande hieroglyfer. Det är ingen särskilt svår franska egentligen, men syllogismen brukar lyda ungefär som så här:
Alla människor är dödliga
Sokrates är en människa
Alltså är Sokrates dödlig


En logikens grundstruktur alltså, enligt diktaren dock tillämpad på ett annat sätt inom juridiken då det framstår som att Sokrates är dödlig därför att en katt är dödlig vilket då borde ge att Sokrates är en katt (om det nu inte är Schrödingers katt i fråga då han skulle kunna vara både levande och död på en och samma gång, men det är en historia för en annan gång).

En sådan syllogismlek på svarta tavlan på Sorbonne är ju dock inte helt poänglös då synen på lärande i många fall tycks ligga kvar på medeltida nivå. Herr Katts stil får eleven att befinna sig i en tid där kunskap bestod i att kunna repetera vad läraren säger och om detta ska ske gäller det att kunna anteckna precis allt väsentligt läraren säger. Med bärburk är det en utmaning, med pennan rinner blodet ur fingrarna efter 20 minuter och om man sedan lyckas läsa vad man skrivit kan man inte vara annat än maskinlik.

(Det är inte annat än ironiskt att samtidigt som jag skriver detta sätter sig två krokryggade, arma stackare jämte mig och försöker vidga sina kunskapliga vyer. De säger:
- C'est économie de l'entreprise?
- Oui.
- C'est très vite!
Sedan går de.)

När väl Herr Katt tar till skriftkonsten som ytterligare ett pedagogiskt verktyg, gäller det att simultanförmågan är slipad med diamant, då det både gäller att hinna utläsa vad som står i det trassel till ordföljd som snort ihop sig i en mening och samtidigt kunna nedteckna professorns fortsatta tal.

Vad som ändå är fascinerande är det faktum att alla ändå försöker. Det kan ju jämföras med Statistiques appliquées, en bikupa av febril aktivitet, där de två första bänkraderna tittar på när läraren rör läpparna och skriver på tavlan medan resterande 200 studenter ser till att dränka högtalarna genom att tala med varandra, kolla posten, Fejan, tuben, Simpsons, Le Monde eller textar genom nätet eller mofonen. Vad som ger en sådan koncentration under herr Katts föreläsningar är nog antagligen inte spänningen i ämnet, utan en kombination av fredagseftermiddag och professorns gemytliga person. Den inger en sorts vördnad som sitter i den slipsprydda kostymen, åldern och uttrycken när han talar. Han kan skratta också, väldigt hjärtligt, ofta åt något han själv finner väldigt lustigt och när han själv har svårt att sluta skrattar alla med honom.

Broder Daniel resonerar om marginalnyttan och lidelsen

CulturePosted by Andreas Jangmo 21 Nov, 2010 13:10:05

Henrik Berggren, frontfigur i det numer nedlagda Broder Daniel, resonerar i en TV-intervju om marginalnyttan med ett relativpris på en banan i termer om avklarade trappuppgångar för tidningsutdelning. Det står dock tydligt att Broderns marginella substitutionsbenägenhet är väldigt hög för löneslaveri i from av tidningsutdelning i relation till fritid (och musicerande?). Det är förstås i en välfärdskontext där alternativkostnaden för att arbeta kan vara väldigt hög. Vi kan väl dock ana att med ett par borgerliga mandatperioder till så kommer kanske fantastiska band som de här att förpassas till gatumusikantens, i många fall, oelektrifierade vardag och grånande asocialisering.

Next »