La solidarité féminine de Paris

Om munnen stängs försvinner hatet?Politique

Posted by Andreas Jangmo 29 Nov, 2012 13:43:16

Barbro Sörman och Kerstin Burman skrev igår på SvD Brännpunkt att "Facebook måste börja ta ansvar för hatet". Redan i rubriken börjar man ju undra över vad det innebär att ta ansvar över hat; Facebook är ju trots allt en plattform för kommunikation och inte en person vilket innebär att lika lite som en person kan ha ett ansvar över någon annans hat kan Facebook ha ett ansvar för sina medlemmars hat. Sedan följdfrågan: Varför är det bara Facebook som ska bry sig? Varför inte internet som sådant? Man kan tänka sig att svaret tiill det ligger i Facebooks popularitet vad det gäller besöksmål på internet; det har telefonstatus i samhället. Lite underligt då att två vänsterpartister tar det på så stort allvar.

Nedan framgår också att det inte är hat som sådant som skapar huvudbry, utan mer specifikt rasism och sexism; människor med de rätta åsikterna hatar inte eller, för de talar sanning? I vanlig ordning är det ord de heller inte definerar eftersom att man antingen antar att det är uppenbart vad det betyder eller tycker om det retoriska skamgrepp det utgör att kalla någon för rasist. Det är väl nästan så att de renodlade rasisterna knappt skulle erkänna för sig själva vad de är?

Ett annat underligt vänstergrepp är att kalla sig "antirasist och feminist". Exakt vad innebär det? Att du är motståndare till hat mot människor på grund av deras ursprung? Jo, grattis då är du inte ensam. För det ordet är precis lika luddigt och användandet spänner sig över hela fältet från vänsterpartiet till kristdemokraterna via Sverigedemokraterna. Naturligtvis skiljer sig deras syn på vad det innebär att vara antirasist eftersom de ser världen på väldigt olika sätt. Men ärligt talat kära socialister, tror ni på allvar att människor skulle välja att kalla sig rasister istället för antirasister? Lika lite som att alla människor skulle svara ja på frågan om de ville ha fred på jorden eller att alla människor skulle få mat på borden.

Så åter till Facebook är det svårt att se värdet i att rensa bort hatuttryck om syfter är att få människor att sluta hata. Hat är en känsla eller ett sinnestillstånd och kosmetiska förändringar, så som lagstiftning, får inte människor att sluta hata. Den som tvivlar kan ju fundera på varför SD idag sitter i riksdagen idag trots (eller kanske tack vare) alla de trakasserier de utsatts för genom åren. Jag är övertygad om att hat mellan grupper uppstår som en följd av socioekonomiska och/eller kulturella klyftor i samhället och vem är det som har haft ansvaret för den utvecklingen och man anser att sådana klyftor uppstått? Jo, de partier som har haft makten i Sverige. Men som politiker är det naturligtvis lättare att gnälla på Facebook än att lösa samhällsproblem.

Den som tror 'hen' förändrar något lär bli besvikenPolitique

Posted by Andreas Jangmo 19 Mar, 2012 17:11:51

– Det är en väldigt stor skillnad. ”Snippa” har tagits väldigt väl emot, och jag hävdar att det har att göra med att det är ett kvinnligt ord som passar in i tanken om att det finns två kön. ”Hen” är könsneutralt och många är rädda för att könsrollerna ska ändras, säger hon.
Från DN

För den "feministiska språkplaneraren" i Jorunn Friis Resets masteruppsats kanske 'hen' utgör ett kraftfullt verktyg som ska bryta upp den betongtunga patriarkala överrock till tvåkönsnorm samhället tvingats bära. Det ska tydligen vara det som är det som är orsaken till det fientliga mottagandet från samhällelig sida.

Ingen behöver dock vara så särskilt konservativ för att inse att en puttinuttiliten fråga kan och bör ställas innan den radikalfeministiska tolkningen påbörjas: Hur ska ordet användas? Hur skiljer jag på han, hon och hen?

Språk brukar, som så mycket annat, följa minsta motståndets lag; var är det enklast tillämpbart?
- Fråga busschauffören, hen vet var du ska stiga av!
I ovanstående bruk är det tydligt att ordet används i betydelsen han eller hon, personen vet inte vem busschauffören är, vilket inte är något avsteg från någon unken tvåkönsnorm. Det låter dock möjligen bättre än att använda 'den', som mer låter som att busschauffören är ett ting.

Så i situationer när vi verkligen talar om någon "normbrytare" som verkligen ser sig som hen; vilken roll kan det i sådana situationer spela. Ett exempel på en sådan person hittas i ett tidigare inlägg där det bland annat talas om att man blir en "fullständig människa" genom att vara "intergender" än i ett traditionellt kön. För att veta att detta inte är en han eller hon måste man nu antingen a) känna personen, eller b) personens utseende gör att det svårt att avgöra könstillhörighet.

I fall a är det väl vanligare att i första hand nämna vänner och bekanta vid namn.
- Åke skulle köpa senap, det sa hen till mig igår.
En konsekvens av att ta språk som serious shit är snarast att vi borde slumpa könstillhörigheten helt och hållet och bara tala i termer of namn i och med att det är könstillhörighetens slutpunkt: jaget som en sexuell läggning. Varför inte? Någon vill vara intergender? Åke vill vara Åkesexuell då Åke inte känner att Åke passar in i något av de här könsstereotypa, hierarkiska kvarlevor från en tid då människan bodde i grottor och kommunicerade med fysisk härskarteknik.
- Åke skulle köpa senap igår, det sa Åke till mig igår.

I fall b är det väl allt annat än klart om någon verkligen kan placeras i han/hon/hen-facket genom utseendet att döma? Eller ska vi bära lappar så att det blir klart och tydligt? Sofia kanske ser ut som en platinumblondin, men känner sig som Nils - en gammal plåtslagare? Ska vi verkligen vara så grymma att trycka in sådana som Sofia i en stereotyp trekönsnorm?

Nja, med lite eftertanke är det väl ändå hyfsat uppenbart att språket i de flesta fall är allt annat än medvetet och att användandet av hon/han/hen inte innefattar så särskilt mycket värderingar. Däremot får politiseringen av språket den här konsekvensen; att något som tidigare bara var ett inslag i språket blir ett politiskt ställningstagande. Konsekvenserna kan bli tvärt emot vad som önskades.

Har gubbigheten ett kön?Politique

Posted by Andreas Jangmo 03 Jan, 2012 11:14:57

Kanske ett missriktat stjärnskott, vem vet, men den så kallade Rättviseförmedlingen har satt sig för att bekämpa "gubbigheten" i medierna.(http://www.dn.se/kultur-noje/thomsgard-gor-sverige-mindre-gubbigt) Förutom Thomsgårds egen medverkan som expert på gubbighet görs detta genom att nätverket skaffar fram experter av kvinnokön alternativt så kallade invandrare eller kanske mer korrekt "personer som inte har svensk bakgrund" (vad det nu innebär).

Frågan är väl kanske vad det spelar för roll att missrepresentationen sker i medierna? Det kan inte existera några direkta spegelbilder av Verkligheten. Risken är att vi kommer att slå knut på oss själva i våra försök att ge den rätta bilden. För det ligger det väl i expertens natur att den inte blir förfrågad på grund av sitt kön?

I något perspektiv sker dessutom alltid en missrepresentation. Tänk bara på antalet invandrade bönder, vilket med stor säkerhet inte är många. De lär vara än färre om det ska vara en invandrartyp som gör sig som en "riktig" invandrare, det vill säga någon från Mellanöstern, Afrika eller Asien. Har det här något som helst med rättvisa att göra? Varför är det så? Bara en spekulation: Antagligen beroende på att jordbruk kräver stora mängder kapital i form av land, fastigheter och maskiner vilket dessutom med stor sannolikhet i de flesta fall går i arv inom familjen.

Det är inte gubbigheten som är begränsande, det är individerna som har begränsningar och det är det som i sin tur gör institutionerna begränsade. Fler expertkvinnor i medierna ska bero på att fler kvinnor blir experter om det ska bero på något. Hur uppnås detta? Inte genom att välja ut kvinnor för att de är kvinnor i varje fall. Men det faktum att kvinnor tycks göra väldigt bra ifrån sig i akademin ger väl en fingervisning om vartåt det barkar?

Men man får ändå gratulera PR-konsult Thomsgård för en lyckad marknadsföring av sig själv!

Damen i elementetCulture

Posted by Andreas Jangmo 10 Nov, 2011 18:26:07



Your mobile does not support playing flash video.

StenåldersekonomiPolitique

Posted by Andreas Jangmo 06 Nov, 2011 10:28:34

BPI, den brittiska musikindustrins branschorganisation, har nyligen gått till attack mot The Pirate Bay och till och med krävt att British Telecom ska blockera sajten. Något som tidigare prövats med lyckat resultat mot en annan fildelningssajt.

– På samma sätt som vi inte kan tolerera att det finns piratföretag med butiker på stan kan vi inte acceptera att det finns olagliga sajter på nätet, inte om vi ska fortsätta ha en ekonomisk tillväxt, säger BPI:s verkställande direktör Geoff Taylor till BBC.

Oh, when will they ever learn? Att fallet inte är så att minskad försäljning av en vara inte har någonting med ekonomisk tillväxt att göra? För det är väl ändå så att det endast är meningsfullt att tala om ekonomisk tillväxt som ett mål i sig om det gagnar den allmänna välfärden? Rent ekonomiskt är det dessutom så att om ekonomisk tillväxt skulle påverkas av prisfall på vissa varor så bör man fråga sig hur elektronikindustrin kunnat överleva och dessutom fått investera astronomiska summor i forskning och utveckling?

Vad vi ser här är naturligtvis ingenting annat än en dammig bransch som inte fattat att man som artist kan leva på att spela in en skiva och sedan leva på intäkter från skivförsäljning. Faktum är att det är högst troligt att många musiker aldrig har gjort det, särskilt inom jazz, klassisk musik och väldigt smala genrer. De största förlorarna på fildelningens genomslag hos allmänheten är de som sysslar med distribution, produktion och marknadsföring, alltså inte med musiken i sig.

Hade musikindustrin haft någon form av intelligens hade den genast sjösatt något som kan konkurrera med fildelning, det vill säga ett alternativ som är billigt och levererar en tjänst konsumenterna vill ha. Var kommer annars framgången för Spotify, Grooveshark och andra tjänster ifrån?

Något annat som är värt att notera är viljan att kontrollera information, det vill säga att leverantören av bredband ska bestämma vart du får ta dig på nätet. Det kan bli en farlig utveckling om kommersiella intressen ska få styra vad som får finnas. Redan nu är ju Google nästan synonymt med Internets startsida och det är inte vilka resultat som helst som handlar längst upp...

Ce soir à Bongo Bar!Culture

Posted by Andreas Jangmo 17 Aug, 2011 18:30:52

Sera une soirée magnifique à Bongo Bar ce mercredi 17/8 de 19 à 02 heures! Musicalement nous partons de les années soixante avec Serge Gainsbourg et Jacques Dutronc à l'époque moderne à travers le musique de les films d'Aki Kurusmäki et des groupes britanniqes comme the Smiths et Joy Division! Pas mal?

Serge...
http://www.youtube.com/watch?v=HsX4M-by5OY

Jacques Dutronc
http://www.youtube.com/watch?v=G2DM3y-MNtY

Aki Kaurismäki
http://www.youtube.com/watch?v=fn7wsxGZltM&feature=related

Et le fromage!
http://www.youtube.com/watch?v=OAMuNfs89yE

Inte en eftertanke...Politique

Posted by Andreas Jangmo 23 Jul, 2011 21:26:51

Det är tragiskt att den norska tragedin omedelbart utnyttjas politiskt. Den spännvidd mellan olika åsikter som hittas är dessutom substantiell, det är bara att slänga ett öga på Newsmill, men många säger naturligtvis: "Ha! Vad var det vid sa, blonda blåögda är precis lika farliga som extrema muslimer", "Det är de främlingsfientligas fel" etcetera, etcetera. Det är inget annat än fånigt och något respektlöst gentemot offren. Det är deras stund nu, inget annat, politiken kan vi ta senare då vi vet mer...

Less is more?Culture

Posted by Andreas Jangmo 17 May, 2011 18:42:57

Senast på köns- eller gendertapeten tycks vara begreppet 'intergender', vilket vill säga någon som inte är han eller hon, men 'hen'. Dagens Nyheter tar upp den "nya" identiteten i en artikel med en intervju:

"Vilka fördelar upplever du med att vara intergender?

– Som intergender har jag möjlighet att vara en fullständig männi­ska på ett annat sätt än om jag hade levt i ett traditionellt kön. Jag blir sedd som den individ jag är och mina handlingar och min personlighet tolkas utifrån mig som individ."

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/jag-vill-vara-hen--inte-hon-eller-han

Det är inte lätt att vara medborgare i ett samhälle där språket förvandlats från att vara representationer av en bakomliggande verklighet, till att vara verkligheten självt. En god vän förvarar barnet på dagis där ett barn refereras till såsom 'den'. Varför inte 'det'? Det heter ju "den mannen", "den kvinnan" och ligger det då inte en sorts könssmitta i 'den' som gör det olämpligt för sådant bruk? Låter inte också 'den' lite mer manligt än 'det'?

Alltför ofta misstas språkliga uttryck för att ha en fast och konstant representation. Idén om vad det innebär att vara man eller kvinna har i allt väsentligt förändrats radikalt med årens lopp och det är tveksamt om den varit så fix i det långa historiska perspektivet heller. Vårt dagliga bruk av 'han' och 'hon' är i allt väsentligt symboler för en biologisk tillhörighet. Det offentliga erkännandet av 'hen' riskerar att sexifiera 'han' och 'hon', det vill säga att mer fördomar ansamlas istället för färre.

Alla önskemål om hur man vill bli sedd är också skillda från hur man faktiskt blir sedd. Finns inga visuella markörer är det i allmänhetens ögon svårt att avgöra identitet. Det finns trots allt en anledning till varför de tyska nazisterna tvingade judarna att bära gula stjärnor; för hur skulle människor annars med enbart ögonen avgöra vem som var jude?

Även om jämförelsen inte skulle uppskattas, är det svårt, om man nu inte sett det, att inte tänka på ett avsnitt av Southpark i vilket läraren Mr. Garrison blir kvinna, Kyle en lång svart basketspelare och Stans pappa en delfin. Erkännandet av fler identiteter innebär fler åtaganden och det är frågan om det är önskvärt. En sådan stat kommer med stor sannolikhet att stifta mängder av symboliska lagar som gör relativt lite för att ändra faktiska orättvisor och missförhållanden i samhället medan den med den andra handen drar undan de ekonomiska förutsättningarna för att åtgärda sådana missförhållanden. Det är billigt att stifta lagar mot diskriminering, men det är dyrt att bota den extrema segregation som rotat sig i det svenska samhället. Fast å andra sidan har välfärdssamhällen som Sydafrika och Nepal kommit längre och är tydligen på god väg i både Indien och Pakistan så det kanske är dags att bränna lite krut på frågan om antalet identiteter är lika många som antalet individer?