La solidarité féminine de Paris

La solidarité féminine de Paris

About

This page is about random persons, their encounter with Frenchness and the sistership of Paris.

Less is more?

CulturePosted by Andreas Jangmo 17 May, 2011 18:42:57

Senast på köns- eller gendertapeten tycks vara begreppet 'intergender', vilket vill säga någon som inte är han eller hon, men 'hen'. Dagens Nyheter tar upp den "nya" identiteten i en artikel med en intervju:

"Vilka fördelar upplever du med att vara intergender?

– Som intergender har jag möjlighet att vara en fullständig männi­ska på ett annat sätt än om jag hade levt i ett traditionellt kön. Jag blir sedd som den individ jag är och mina handlingar och min personlighet tolkas utifrån mig som individ."

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/jag-vill-vara-hen--inte-hon-eller-han

Det är inte lätt att vara medborgare i ett samhälle där språket förvandlats från att vara representationer av en bakomliggande verklighet, till att vara verkligheten självt. En god vän förvarar barnet på dagis där ett barn refereras till såsom 'den'. Varför inte 'det'? Det heter ju "den mannen", "den kvinnan" och ligger det då inte en sorts könssmitta i 'den' som gör det olämpligt för sådant bruk? Låter inte också 'den' lite mer manligt än 'det'?

Alltför ofta misstas språkliga uttryck för att ha en fast och konstant representation. Idén om vad det innebär att vara man eller kvinna har i allt väsentligt förändrats radikalt med årens lopp och det är tveksamt om den varit så fix i det långa historiska perspektivet heller. Vårt dagliga bruk av 'han' och 'hon' är i allt väsentligt symboler för en biologisk tillhörighet. Det offentliga erkännandet av 'hen' riskerar att sexifiera 'han' och 'hon', det vill säga att mer fördomar ansamlas istället för färre.

Alla önskemål om hur man vill bli sedd är också skillda från hur man faktiskt blir sedd. Finns inga visuella markörer är det i allmänhetens ögon svårt att avgöra identitet. Det finns trots allt en anledning till varför de tyska nazisterna tvingade judarna att bära gula stjärnor; för hur skulle människor annars med enbart ögonen avgöra vem som var jude?

Även om jämförelsen inte skulle uppskattas, är det svårt, om man nu inte sett det, att inte tänka på ett avsnitt av Southpark i vilket läraren Mr. Garrison blir kvinna, Kyle en lång svart basketspelare och Stans pappa en delfin. Erkännandet av fler identiteter innebär fler åtaganden och det är frågan om det är önskvärt. En sådan stat kommer med stor sannolikhet att stifta mängder av symboliska lagar som gör relativt lite för att ändra faktiska orättvisor och missförhållanden i samhället medan den med den andra handen drar undan de ekonomiska förutsättningarna för att åtgärda sådana missförhållanden. Det är billigt att stifta lagar mot diskriminering, men det är dyrt att bota den extrema segregation som rotat sig i det svenska samhället. Fast å andra sidan har välfärdssamhällen som Sydafrika och Nepal kommit längre och är tydligen på god väg i både Indien och Pakistan så det kanske är dags att bränna lite krut på frågan om antalet identiteter är lika många som antalet individer?