La solidarité féminine de Paris

La solidarité féminine de Paris

About

This page is about random persons, their encounter with Frenchness and the sistership of Paris.

Död man Paris: Je voudrais parler à Monsieur Dickinson

ParisPosted by Andreas Jangmo 04 Oct, 2010 23:27:45

Ett universitet som bär ett sådant fint, och anrikt så in i 1100-talet, namn som Sorbonne har en del förväntningar att uppfylla. Men som så många tidigare vulgärt uppblåsta ballonger har de en tendens att explodera mitt i synen på en. Så också Sorbonne; inte det att det har sina mycket vackra sidor, men det faktum att mötet kan pendla lika hårt åt andra hållet. Den som tar sina första steg in i Stalinistkomplexet PMF på Rue de Tolbiac möter allt annat än marmorgolv och vackra pelare...

Denna gräsliga byggnad, förvisso mycket intressant, är som en tidsresa in i en 60-talsbyråkratisk mardröm där till och med kaffemaskinerna är inspärrade. Entrén är ett sorts betongfundament under konstruktion (kan man åtminstone hoppas), "utsökt" nedsänkt under gatunivå. Aulorna ser ut att ha ockuperade av franska anarkister och stormade av en lika våldsam piketpolis. Nej Vänersborg, inga fåglar som flugit över PMF skulle någonsin bemöda sig att flyga upp och ner för att slippa se Dig.

I detta trehissarsmyller finner du dig själv vara en hamster som ramlat i hjulet som sedan trotsar alla fysikens lagar och fortsätter snurra; du springer mellan tre olika hissar, 30 våningar, alla sorters betong och nedklottrade pastellfärger och lysrörsljus som gör dig likblek. Du hör det franska bruset men du förstår inte vad det betyder. Allt för att få stämplar, stå i kö och besvara absurda frågor som saknar all relevans annat än för en byråkrati som driver staten i stället för tvärt om. När du sedan någg plan 0 och går ut för att möta regnet skulle du inte bli förvånad om du blev lagd i en granrisbeströdd kanot av en PMF-indian...