La solidarité féminine de Paris

La solidarité féminine de Paris

About

This page is about random persons, their encounter with Frenchness and the sistership of Paris.

(Je suis revenu!) Fi+SD=Sant?

PolitiquePosted by Andreas Jangmo 01 Apr, 2011 12:01:34
Nja, kanske inte, men det är ändå underhållande att tänka tanken i och med att SD inte ställde sig bakom den svenska JAS-insatsen i Libyen samt ett inlägg av Fi:s nya talespersoner. (Jag använder inte ordet "taleskvinnor" i och med att "kvinna" är ett patrarkal, förlegad benämning på våra vaginalt berikade medmänniskor.)

Herr Statsminister har ju tidigare varit inne på en liknande linje när oppositionen tidigare gått samman och hängt bly i dennes mungipor när "Allians för Sverige" inte fått vad de velat i Rosenbad. (Se tidigare inlägg.) SD och Fi motsätter sig naturligtvis insatsen på vitt skilda grunder, men det är ändå underligt att den politiska uppslutningen varit närmast total i en konflikt som blossat upp på så pass kort tid. Här talar vi dessutom om en enighet inom vilken det finns personer som gärna skulle sätta in svenska marktrupper som skulle delta aktivt i strid (Allan Widman).

Det finns humanitära skäl för världen att beblanda sig i konflikten, men frågan är väl hur insatt man är i konsekvenserna av en sådan inblandning. Politiskt sett är det tacksamt att kunna delta militärt i en insats som näst intill innebär någon risk, varken för deltagande militär personal eller ett politiskt (sker med FN-mandat) i och med konsekvenserna när insatsen endast handlar om att bevaka luftrummet.

Fi är inne på helt rätt spår i det att de ser insatsen som en del i en samhällsidé som allt mer går ut på muskelkraft. Det kan knappast ha undgått den som läser dagstidningar och är observant på annonsmarknadens utveckling. Försvarsmakten tar allt mer rollen som ett politiskt instrument att användas internationellt, förvisso med "goda syften", men det är opassande för en institution som bär "försvar" i namnet. Avvecklingen av den allmänna värnplikten var ett första steg i avvecklandet av den medborgerliga rollen och utvecklandet av den professionaliserade; det offentliga rummet har sedan dess blivit allt mer utsmyckat av annonser som uppmuntrar människor att ta värvning i något som fås att framstå som ett projekt för äventyr och personlig utveckling. Eller har du kanske tänkt på den mediedramaturgi som skett kring de offer från Afghanistan som skickats hem till Sverige i kistor insvepta i den svenska fanan? Dog de för att de tjänade den svenska nationalstaten? Det fattas bara att den svenska militären ska utveckla ett dataspel likt militären i USA gjorde för att värva nya rekryter. (Är någon förvånad över att människor som rekryteras med sådana medel titt som tätt är involverade i de mest makabra behandlingar av både motståndare och civilbefolkning?)

Den väsentliga frågan som borde ha diskuterats innan någon inblandning skett är vilket ansvar man är villig att ta för konsekvenserna? Och vad man kunde ha gjort innan konflikten utbröt? Det kan trots allt vara så att de som nu rycker in har ett lika stort ansvar i att situationen uppstod från första början. Men det är knappast något som segrarna kommer att skriva in i historieböckerna!

(I och med detta inlägg inleds Post-Paris-eran!)


Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.